Smaken är som baken

Hade världens längsta dag på jobbet igår och stupade verkligen i säng när jag kom hem. Började redan klockan kvart över sex och fick inte gå hem förän vid åtta. Hade ett möte med en föreläsare på kvällen. Denna föreläsare skulle bara vara sååååå bra enligt vär chef. Tyvärr tyckte jag inte hon tillförde så mycket nytt utan upprepade bara sådant som för mig var en självklarhet. Jag trodde verkligen att vi skulle få lite mer handfasta tips på hur vi skulle kunna arbeta med specifika problem, men inte det nej. Hennes mantra var i alla fall att man bara skulle ta med sig det som gick till ens hjärta och använda sig av det om en bara en minut nästa dag och alla dagar där efter. Men hur gör man då om man inte ens hittade en minuts ny information att använda sig av? Det blev som vilken annan dag som helst idag alltså, bara lite tröttare och mer sliten efter hennes dravell som nu istället blev ett bakslag för hennes strategi.

Gick en sväng på stan med en kompis efter jobbet idag och det slutade med en sväng på ett café. Där leddes diskussionen efter ett tag in på att vara kräsen eller inte. Hon tyckte att jag var alldeles för kräsen och att jag måste se mer till killar med en personlighet som tilltalar. Enligt henne ser jag bara fel på alla killar och dejtar bara hunkar som sedan visar sig leva på sitt utseende och inte har så mycket mer att komma med. De killar jag dejtat som varit bra killar har jag tydligen slängt iväg som äckliga disktrasot fortare än kvickt. Kan det verkligen vara på detta sätt? Jag måste nog sätta mig ner med en kopp te en dag och tänka igenom det där ordentligt. Men visst måste man få vara lite kräsen när man varit med en och samma kille i en himla massans år innan, eller?